Nu var det länge sedan jag kommenterade Ribbing, men idag så såg jag ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Det handlar om en sambo som har börjat dricka Coca-Cola till maten. Han dricker direkt ur burken och tydligen i sådana mängder att han rapar konstant. What to say, what to say?!!!

Förutom att kör ut honom/ byt ut honom….. Vi lever på 2000-talet och jag tror faktiskt att de flesta hem idag är rustade med både glas och muggar. Det är det första. Det där med rapandet – det går ju bara bort. Ingen skall behöva lyssna på en vuxen människas ohyfs och fasoner. Nej, skärpning. Det handlar om respekt och trivsel.

DN

… alltså ibland är man inte snabb… Att jag inte har förstått detta tidigare?? Jag vill gärna tro gott om folk och vill inte tro att det ligger planer bakom handlingar.

Nu är det dock så här att jag har fått nog. JAG FRYSER! Jag har ett så himla kallt rum på jobbet så att jag varje dag måste ha en värmefläkt på – ja, även mitt i sommaren. Man kommer alltså till jobbet i sommarkläder och måste ta på sig en tröja och/eller sätta på fläkten. Vi brudar funkar ju så att när vi fryser så händer något med hyllan… står man för nära då så kan man få ögonen utstukna om vi säger så…. hihi…. 

Det är klart! Det är därför som mitt rum är iskallt. Fan, vad man är seg i huvudet ibland… . Nu förstår jag också varför vi få så många fakturor på skyddsglasögon… 

Jag tror att alla har åsikter om bordskick och vad som är rätt och fel – inte minst jag. Jag erkänner att jag hatar när folk smackar eller rapar vid bordet. Det är helt enkelt inte okej. Ni får göra vad ni vill hemma men det gör det inte rätt för det. Nu har Ribbing fått frågan om det är ofint att lämna kvar mat på tallriken. Hon säger att det är okej att lämna om man är på restaurang eller kafé och får en rätt serverad, men det är inte okej om man har tagit åt sig maten själv. Jag kan väl hålla med. Om man får en färdig tallrik serverad så är det ju inte så himla lätt – är man mätt så är man. Blir man däremot bortbjuden så kan ju ett tips vara att ta lite mindre och hellre ta om. Är det inte så i våra ”smala” tider att man inte skall äta upp? Allt handlar om vikt och kroppsideal, inte minst vid matbordet.

Jag uppskattar att vi alla är olika men är arg på min mamma som hela min uppväxt skällde på mig och alla så att det inte smackades runt bordet. Jag har växt upp som en person som inte tolerar att höra och se när mat far omkring i andra människors munnar. Naturligtvis är det fel på mig och det är självklart att man skall dela med sig av det man har i truten…. Jag är ledsen jag kan inte ens vara ironisk när det gäller bordsskick. Folk som inte stänger munnen när de äter eller inte klarar av att äta utan att smacka borde utvisas på samma sätt som rökarna gör på restauranger nu för tiden.

Andra egenskaper som också retar min tolerensnerv är: SNÅLHET och OMSTÄNDIGHET.

Jag älskar Ribbings vassa tunga! Den här gången är det en fråga som hon har fått från en kille som får syrliga kommentarer när han inte håller upp dörren för sin kvinnliga kollega. Han vill då ha en motprestation i form av en nigning. Ribbings svar är att de skall lägga sin energi på viktigare saker. UNDERBART!

Jag säger bara: Håll upp dörren – inte för att hon säger det utan för att visa att det fortfarande finns gentlemän därute. Det finns inte så himla många längre så visa oss som har gett upp hoppet. Jag är helt säker på att om du håller upp dörren för din kvinnliga kollega så gör något annat för dig som gör att din tillvaro blir bättre.

Det kostar så lite att vara goa mot varandra, om det så är i form av ett hej på morgon, hålla upp dörren eller ett leende.

DN

Jag tycker att det var länge sedan Ribbing fick en spännande uppgift/fråga att bita i. Nu såg jag dock att hon har fått frågan om vad man kan göra med människor som inte tuggar med stängd mun. Det här är faktiskt något som är bland det värsta jag vet och det riktigt kryper i kroppen på mig. Det är dock inte så himla lätt att säga till någon, speciellt inte någon som man inte känner så bra. Jag har två kompisar som jag dock ligger på som en igel så fort de skall äta med mig. Den ena har t o m sagt att vid särskilda tillfällen så vill han sitta mitt emot mig för då kan jag sparka honom på benet om han skulle råka smacka. Haha.. perfekt med folk med självinsikt. Det här ligger mig varmt om hjärtat så självklart sparkar jag . Den andra killen äter jag ofta med och när han har haft semester ett tag eller ja.. jag kan märka skillnad efter bara en helg. Då har musklerna förslappats så mycket att det förmodligen stramar i varenda muskel i ansiktet när han skall tugga med munnen stängd.

Mitt tips är annars att vid andra tillfällen nämna att man verkligen hatar när folk smackar och gärna komma med beskrivande upplevelser som man varit med om. Believe me, jag har sett mycket mat sköljas runt i munnar pga dåligt bordskick… på kalas… Huuuu!

Kan vi enas om att det är trevligast att se maten på tallriken. Man behöver liksom inte se den centrifugeras i munnen också. Tanken med att man äta tillsammans är ju att man skall njuta av mat och sällskap, eller hur?

God spis mina vänner!

Ribbing har fått en fråga från en läsare som gäller alkohol och ev. inköp på lunchen. Hon åker till systemet ett par gånger i veckan och köper ett par öl eller en vinflaska och när hon kommer tillbaka så får hon högljudda pikar från en arbetskamrat som ojar sig över hennes alkoholkonsumtion. Helt ärligt! Vad är det med folk och moraltanter. Tänk om folk kunde sluta bry sig om vad andra gör och se om sitt eget glashus först! Vad jag retar mig på är när någon säger ”nu gjorde hon eller han så – inte för att jag bryr mig, men…. ” What? Bryr du dig inte, säger du?

Tänk om folk kunde sluta bry sig om andra -fattar ni hur mycket energi som den personen hade kunnat ha till att jobba istället?

Clark sa häromdagen att jag lämnar ut mig för mycket här, så då kan jag väl erkänna att även jag kan ha funderingar om andra men å andra sidan har jag fått alldeles för mycket av självinsikt och distans till mig själv så jag inser att jag inte är bättre än någon annan… Haha.. jo, kanske lite….. haha…

Förresten, lämnar ut mig själv… Jag skriver ju bara för att få läsare och jag är egentligen en spökskrivare. Jag har en kompis som viskar allt i mitt ena öra… , eller ?….

Oj, idag har Ribbing fått svara på frågan vad man gör med ouppfostrade familjemedlemmar. Det skulle kunna ha varit jag som skrev den här frågan, och jag hade förmodligen formulerat mig precis så här. Det här genomlider jag vid varje kalas.. och det GÖR MIG TOKIG! Nu kommer min svägerska få sig ett spel igen och inte våga äta alls.. haha.. Hon läser mina små inlägg (som ni vet) och varje gång jag kommenterar bordskick och att man skall vänta på ett ”varsågod” så sitter hon med sin mat och skulle aldrig börja äta före mig..haha.. så kul. Men, nu tillbaka till ouppfostrade släktingar.. Vad gör man? Vad gör jag? Jag lider och ser på när tallrik nr 2 fylls på när värdinnan knappt har hunnit sätta sig ner. Suck! Jag lider, men tro mig.. jag lider mer av själva bordskicket… smackande och rapande får mig nästan att vilja kräkas.

När man väl har genomlidigt middag med tillhörande ljud så är det dags för tortyr nr 2. Då plockas ostbågarna fram, och för mig är ostbågar – orangea ljudmarodörer som luktar spya. Smackandet och utsikten över munnar som tuggar som en tvättmaskin med genomskinligt glas.. Man ser denna orangea sörja åka runt i munnen . Det gör mig så tokig att jag tror att jag skall krypa ur skinnet.. JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR! Nej, ge mig en anledning till varje man skall genomlida sådant här. Ge mig bara en!

Ribbing har fått frågan från en person som lånar ut pengar men som inte får tillbaka dem igen. Det var exempel på besök i glasskiosken och eftersom de bekanta vet att personen alltid har kontanter så har de ”oturligt” nog bara kort på sig… Utlånaren har börjat skriva upp summorna i en liten kassabok – som bara det ger mig rysningar. Men jag gissar att har man börjat med det så har det gått långt och man är rejält less på alla snåla människor som man har runt omkring sig. Jag kan faktiskt relatera lite i just utlånandet. Jag är väldigt snabb med att låna ut eller betala/bjuda andra människor men har nog fått med mig hemifrån att ”låna inte ut mer än du kan bli av med”. Alltså mitt råd – nästa gång personen betalar t ex en glass, så säg.. naturligtvis betalar jag och så betalar du nästa gång.

Det borde väl funka, eller? Är det ett sådant stort problem, som det naturligtvis måste vara annars hade ju personen inte skrivit till fru Etikett. Då är det ju faktiskt bara att säga: Skall du låna igen? -Du är väl snart uppe i en lunch alternativ middag nu, va?!.. Eller så får man helt enkelt säga nej. Hur jobbigt det än är.

Åh, nu har Ribbing fått en fråga från en tjej som har haft en middagsbjudning. Hon hade bjudit in några stycken och samma dag som bjudningen så ringer en vän till en av de inbjudan och insisterar på att också bli bjuden.

Sådant här kan jag göra mig fullständigt tokig! Den som har bjudningen bestämmer själv vem som skall komma och vem han eller hon vill bjuda, och hör sen! . Felet är allt folk bryr sig alldeles för mycket om vad andra gör. Det jag gör på min fritid - om det så är på helgen, efter jobbet eller på lunchen är min ensak och med vem jag gör det.

Så där… nu fick ni min åsikt utan att ni bad om den… hihi….

Jag hoppas ni har varit på bättre humör än jag idag, och har njutit av solen

Kram!