Nu har jag fått låna Maisoui´s blogg igen för att vädra mina åsikter. Ska redan från början säga att jag är ingen hundmänniska. Född med hundrädsla, om man nu kan det. Har alltid varit rädd för hundar, och kommer nog alltid att vara det. Har morföräldrar som i alla år haft hundar, dessutom väldigt väluppfostrade såna, men det har inte hjälpt. Man kan vara hur logisk som helst men kommer en hund i närheten så tar instinkten över. Att man dessutom genom åren träffar på människor som har lika lite psykologi i kroppen som en myra och alltid säger ”det är ingen fara, hon är snäll” när besten hoppar upp på en och man för länge sedan har slutat andas, och i huvet skrivit sitt testamente, ja, det gör ju inte saken bättre. Så, vad föranleder då ilskan över hundar just idag. Jo, jag sitter i godan ro på mitt rum på jobbet, när det helt plötsligt springer förbi en hund!! What? Utanför mitt rum? Jo, då visar det sig att en längre bort i korridoren har köpt hund, och det är ju en liten valp. Jaha? och? Hur kan det bli mitt problem? Hon har säkert frågat sin chef om lov, men hallå? Vi är fler företag här. Jag är ledsen, men jag vill verkligen inte ha hundar på mitt jobb. Ska jag behöva stänga min dörr av rädsla för att det kommer in en hund? En valp dessutom som inte har koll på det där med att hoppa upp och så. Ja, jag vet vad ni tänker, ”den leker ju bara”. Ja, det är möjligt, men jag gillar inte hundars lekar. Gå in och lek med ett lejon och återkom sen om ni tyckte det var kul! Så hur gör jag då nu? Går och säger till henne att ta bort hunden? Nä, det lär ju inte vara så lätt. Då är man hundhataren. Alla andra tycker att den är sååå gullig så, och det gör ingenting alls. JO! Det gör mig något, men jag vill inte alltid vara häxan som sätter stopp för saker. Men jag tycker faktiskt inte att jag ska behöva sätta stopp. Tänk om jag hade varit allergisk? Åh, jag kanske snabbt kan bli det? Någon som har en spruta med hundallergi att ge mig? För helt ärligt, jag accepterar inte att sitta med stängd dörr för att någon väljer att ta hunden till jobbet. Betyder det att jag kan säga upp dagis och ha ungarna här då?

Så vad tycker ni? Är det rätt att ha hundar på jobbet?

Jag har ju slutat att blogga, men ibland är det svårt att låta bli. Vilken tur då att Maisoui är vänligheten själv och upplåter sin blogg till mig.

Jag är ingen typisk feminist eller propagerar för 100% jämställdhet. Utan tycker att vissa bitar kan vara rent charmigt, som att män gärna får bära tunga saker. Jag har heller inga problem med att jag är den som bakar hemma om det skall bakas. Kan ju bero på att jag tycker att det är trevligt att baka. Det är å andra sidan aldrig jag som fixar bilarna, jo jag har fyllt på spolarvätska, och ja, jag tankar. Men övrigt. NÄ! För mig är jämställdhet när bägge könen hjälps åt och arbetar lika mycket på ett sätt som gör bägge parter nöjda. Dvs. gillar jag att laga mat så gör jag det, så kanske han städar under tiden. Bara alla är nöjda och har dragit sitt strå till stacken så är det okey liksom. Så fungerar jämställdhet hemma för mig.

När det då gäller arbetsplatsen så kommer vi till något helt annat. Där har man en befattning och skall utföra ett jobb. Där skall alla tömma diskmaskinen, fylla på kaffeautomaten, tanka bilar och vad det nu kan tänkas vara. Men av någon outgrundlig anledning så är det vissa karlar som anser sig stå över detta. Kan det vara så att vissa män (inte alla, vi har allt många guldkorn) har problem med hörseln och synen. Så att när det där ljudet kommer som antyder att kaffet är på väg att ta slut, så hör de inte det? Det kanske bara kan höras av kvinnoöron? Eller hur kan det annars komma sig att jag trots tre år på samma ställe fortfarande kan upptäcka att vissa av karlarna inte vet hur man fyller på kaffemaskinen? Är det en slump att kaffet aldrig tar slut när de närmar sig apparaten. Eller att de aldrig tömt diskmaskinen? Är den aldrig klar när de kommer ut till köket?

Sen har jag också funderat på hur man presenterar en man jämfört med en kvinna. Mannen presenterar gärna med sin chefstitel, medans när kvinnan ska presenteras så nämner man kanske lite mer om vad hon gör. Jag blir så sur. Är man chef så är man väl det oavsett kvinna eller man. Man skulle väl aldrig presentera en man som att ”ja, han sköter marknadsföringen och så här, ja, så är han VD också” Men en kvinna går bra att säga ”hon sköter det mesta av administrationen här, ja, så är hon chef över den avdelningen också” Men exakt så har jag upplevt inte bara en gång utan flera.

Jag är ju inne på spåret ”retar ihjäl mig på skillnaden i hur man behandlar kvinnor” så jag fortsätter min bana. Man säger ju oftast att män är mer tekniska än kvinnor. Men det tycks bara gälla typ bilar eller annat. All teknisk kunskap försvinner så fort ett papper fastnar i kopiatorn. Skam vet om inte läsförmågan försvinner samtidigt. Det händer i princip aldrig att en man löser det problemet själv. Nej, då måste man ringa ut en tekniker. Varför kan vi otekniska kvinnor få ut det stoppade pappret, eller fylla på de besvärliga häftklamrarna i denna stora väldiga maskin? Inte sjutton är vi mer tekniska, nä, men vi har något som kallas problemlösning i huvudet. Och förmodligen lite känsla för ekonomi också. En manlig kollega sa till mig en gång att ”Nä, skrivaren fungerar inte, jag har tittat på den jättelänge nu” Så jag ringde och felanmälde den och meddelade IT-supporten att ”Jag har gjort samma som Kalle, jag har stirrat på skrivaren i fem minuter, men inte sjutton sätter den igång för det” De var väldigt tveksamma till att komma ut…. Tror ni de hade kommit om en man ringt?

Sådär, nu har jag fått spy av mig lite galla. Skönt att få låna MaisOui´s blogg till det här. Skall bli kul att se om någon har några synpunkter.

Enligt tidningen Dagens Möjligheter så påverkas vi av vad vi har för färg på skrivbordet på datorn. Har vi valt rött som vi associerar med fara så fokuserar vi på detaljer och vågar inte ta risker. Har vi däremot valt blått som vi associerar med öppenhet och lugn så vågar vi ta risker och blir kreativa. Vill vi öka på mysstämningen på jobbet så skall vi ta med egna muggar – då blir det mysigt värre .

Jag vet inte om detta stämmer, men det är lite kul att läsa om.

”Vi är varandras arbetsmiljö. För att kollegorna skall må bra krävs det att du bidrar med dig själv”.  (enligt en trendspanare i Jusektidningen).

Jag läste i tidningen TRR några punkter om hur man kan skapa arbetsglädje.

Ta ansvar för ditt eget arbetsliv. Arbetsglädje handlar inte om vad du har, utan vad du gör.

Möt dina arbetskamrater med ett glatt godmorgon och möt deras blick.

Fokusera på det positiva. Ta för vana att innan du går hem från jobbet skriva ner tre bra saker som har hänt under dagen. Då tar du med dig det positiva hem och lämnar det negativa bakom dig.

Det fanns några fler punkter – artikeln hänvisar till www. positivesharing.com, om du vill läsa lite mer.

Hm.. vad har hänt som är kul och positivt som jag kan skriva ner? Jo,  * maten i restaurangen var god och det var en positiv överraskning. * Det har inte regnat under dagen. * Jag har varit hyfsat effektiv.

Tre saker! Kan jag gå hem då?

Någon mer än jag som inte kan leva utan en sedelräknare? Hade jag inte fått ha min lilla fingertuta på fingret under arbetstid så hade jag nog inte kunnat jobba

Fredag betyder FREDAGSTEMA! och veckans ämne handlar om förändring. Det är Strandmamman som har hand om våra tema/ämnen under januari.

Jag lovar att om man frågar 10 personer om förändring så får man 10 olika svar. Alla har dock en åsikt och jag tror faktiskt att många är lite rädda för förändring. Det handlar i många fall om något nytt och oupptäckt. Jag tänkte tillbaka på vilka förändringar som jag har varit med om och funderar jag jobbmässigt så har det blivit lite förändringar genom åren. Det konstiga är ändå att när man tittar tillbaka så har ju allt jag gjort och de val jag gjorde lett mig hit jag är idag och jag är så glad över det.

Om vi börjar från ”nästan”-början så hade jag ett kafé. Säg den tjej som inte har drömt om ett eget kafé,va? . När jag efter några år tröttnade på att jobba själv, jobba jämt och inte kunna räkna med lön varje månad så gick jag till arbetsförmedlingen och hörde mig för. De sa ” vi har inga jobb – kom tillbaka om 3 månader”. WHAT???? Jag frågade om det inte fanns några vikariat åtminstone och det fanns det minsann och jag hamnade på en fackförening i 2 månader och jag lovar er att jag har gjort betydligt roligare jobb, men jag fick betalt och jag hade arbetskamrater. Jag sökte fortfarande jobb och då främst som receptionist. Jag var på några intervjuer och medan jag väntade på svar så tog jag reda på att växeln som fanns/finns(?) på Folkets Hus var samma som fanns på ett av företagen jag sökte jobb. Jag frågade om jag fick prya några timmar. Ni kommer inte tro att det är sant men jag satt där en eftermiddag och då när jag svarar – det kanske var mitt 5-6 samtal – så var det från just det företaget. Jag berättade att det var jag och att jag satt i växeln just för att få prova på växeln. Jag fick jobbet . Jag stortrivdes och jobbade där i 5 år. Det sista året jobbade jag i deras lunchrestaurang. Ja, jag vet.. Jag har en dragning till maten.. Kocken som jobbade där var grinig och till slut ville jag liksom inte vara där längre. Huu.. Jag blev uppringd av en kompis som tipsade om ett vikariat  där hon jobbade. Jag som ville lämna tog chansen och tänkte att kommer jag inte att få stanna när vikariatet är slut så kan jag säkert ringa Manpower (en tanke som hela tiden funnits) . Jag fick jobbet och när tjejen som de inte trodde skulle komma tillbaka – kom tillbaka så ringde jag Manpower och jobbade där i 1,5 år. Jag gillade verkligen att jobba på Manpower. Jag har nog varit på de flesta företag i Göteborg . Jag började dock sakna jobbarkompisar och sa att jag var intresserad av ett hyr/köp. Man hyrs ut och trivs man och företaget är nöjda så löser de ut personen. Sagt och gjort. Det är nu 7 år sedan och jag är på världens bästa företag – fullt med goa människor!

Visst håller ni med mig? Förändring kan vara bra och det är ju genom förändring som vi utvecklas och lär oss mer, inte minst om oss själva.

Fler som funderar över fredagstema är: Nilla,Simone,Anna,Desiree,Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan ,AuroraBuddha,Anki,Lullun, Marianne,Victoria,Susanne,Lia,Cecilia,Leopardia, Anne-Marie, Marina, Marie,Strandmamman,M.K.B,Ulrika,Jemaya,Nina,Kicki,Barbamorsan,Mia,Emma, Tätorts-Anna, Inga-Britt, Lena och Petra C

Jag önskar er en härlig fredag! Jag skall avnjuta en föreställning med Pippi Långstrump på Lisebergsteatern .

Kram

Ribbing har fått en fråga från en tjej som jobbar med enbart killar. De lämnar spår efter sig på toaletten, tvättar inte händerna och ställer disk i travar i diskhon.

Helt ärligt vad är det med folk nu för tiden? Just det här kan jag göra mig fly förbannad! Hur jäkla svårt är det att spola och göra rent efter sig på toaletten. Helt ärligt – hur lång tid tar det egentligen? (om det nu är tiden man jagar). Det handlar om att visa hänsyn och framför allt för att hålla rent. Va fan! Jag tycker att vi nästan varje dag de senaste två veckorna kan läsa om olika bakteriefällor. Det handlar om tangentbord, skärbrädor, handtag.. ja, överallt. Tänk då om vi inte håller efter toaletterna! HUUUUU! För några år sedan hade vi problemet på jobbet (ja, det har vi fortfarande med jämna mellanrum..) ,men då var det en kollega som skickade ut ett mail där det stod något i stil med ” Din gris nästa gång får du gå ut och skita i älven”. Han var redigt trött på den förbannade nonchalansen. Samtidigt som jag höll med honom till 100% så har jag nog aldrig skrattat så mycket som när jag läste just det mailet. Det var hur kul som helst.

När det gäller disk så tycker jag det handlar om att visa hänsyn. Det är lika jobbigt för alla att plocka ner odiskad disk i diskmaskinen, och att ställa odiskade muggar och tallrikar när det finns en nästintill tom diskmaskin.. ja, då finns det inga undanflykter. Jag tycker inte att vi längre kan skylla på att den eller de som gör detta har haft en överbeskyddande mamma eller fru. På en arbetsplats får man hjälpas åt och alla är vuxna människor. TA DITT ANSVAR MÄNNISKA!

Jag älskar Ribbings vassa tunga! Den här gången är det en fråga som hon har fått från en kille som får syrliga kommentarer när han inte håller upp dörren för sin kvinnliga kollega. Han vill då ha en motprestation i form av en nigning. Ribbings svar är att de skall lägga sin energi på viktigare saker. UNDERBART!

Jag säger bara: Håll upp dörren – inte för att hon säger det utan för att visa att det fortfarande finns gentlemän därute. Det finns inte så himla många längre så visa oss som har gett upp hoppet. Jag är helt säker på att om du håller upp dörren för din kvinnliga kollega så gör något annat för dig som gör att din tillvaro blir bättre.

Det kostar så lite att vara goa mot varandra, om det så är i form av ett hej på morgon, hålla upp dörren eller ett leende.

DN

Läste att om du om du vill förstå chefen så skall du ta reda på i vilket tecken han eller hon är född. Jag som chefsämne var inte så himla bra men det kan väl kanske förklara varför alla människor alltid har kommit till mig för att prata ut…

”Fiskar är mer gjorda för att lyssna på andras problem än att styra och ställa”.. jaja.. jag kanske skall läsa den där kursen psykologi som jag har funderat på ett bra tag nu.

Jag såg detta i tidningen Dagens möjligheter och det går kanske att kolla mer på nätet om du vill kolla upp din chef. Hör av dig annars så kan jag lägga ut kännetecknen för just din chef.

Läste i tidningen Dagens möjligheter att skrivbordet avslöjar oss…

Växter betyder att du känner dig trygg på jobbet och har för avsikt att stanna länge.

Folk som är tidsmedvetna har ofta både klocka och almanacka på sitt skrivbord.

Perfekt familjefoton vända mot besökaren kan uppfattas som statussymboler. Foton vända mot medarbetaren upplevs som genuina.

Den som känner sig bekväm och trygg på arbetsplatsen vågar inreda sitt kontor på ett personligt sätt.

En godisskål säger ”Välkommen in”. Den signalerar att du är utåtriktad.