Alltså min helg var fylld av galna upptåg och mitt i all stress idag så var det ganska skönt att kunna tänka tillbaka på den och skratta lite för mig själv. Jag umgicks med de snällaste av människor som liksom tar hand om ”en”. Jag har inte behövt göra många knop utan det har liksom donats runt mig. Jag har fått komplimanger. Det känns skönt att en helt främmande människa inte kunde se att jag var 40 t ex. Jag har inga rynkor (detta sades dock efter mycket skålande, men jag tackade och tog emot). Jag vet ju trots allt hur jag ser ut. Jag har dansat, fått i mig mer rosé än under hela sommaren och framför allt. Jag har skrattat så mycket att jag kom hem med träningsvärk. Inte illa, va?

Om jag skall ha några synpunkter så kan det kanske vara att Alejandro var framme för lite. Hm… Kan jag hoppas på att Alejandro är med vid näste tillfälle? I hopes so…

Kvittot nedan är ett kul minne som kommer att gå till historien. Ni kan se att sträckan var strax över 400 m och att summan ligger på 60 kr, men då får vi tänka på att det ingår ett helgtillägg på 20 kr. Haha.. det är inte lätt att vara i en ny stad. Det var dock inte jag som åkte taxi! Mycket viktigt att påpeka .

Saker som brukar skickas med i tidningar brukar inte vara några höjdarprylar, men jag får nog tänka om. Jag köpte tidningen Laura i onsdags och med den tidningen så skickades en mascara med. Det var en mascara från Oriflame och det var knappt någon borste att tala om. Jag som i stort sett alltid har köpt Lancomes mascara med stor borste och som väl inte är den billigaste på marknaden. Jag måste säga att jag tycker att mascaran som var med i tidningen är kanon! Av mig får den en hel hög med crêpes i betyg. Den skall jag leta efter framöver.

Japp, då vet man att man är tillbaka i rutinerna igen . Jag fick en beställning på matlådor så nu står det fläskfilé med citron på spisen och i ugnen står en purjokyckling och väntar på att bli klar. Hm.. undrar vad jag skall välja till mat idag? Goa problem, eller hur?

Jag själv är ingen matlåde-ätare. Jag tycker inte att det är så gott när maten är uppvärmd och sen är jag för att lämna jobbmiljön för en stund. Jag har turen att ha en jättebra lunchrestaurang i min absoluta närhet och behöver därför inte gå många steg innan jag får mat i mig.

Vill ni ha uppslag på bra matlåderecept och vill prova dem jag har gjort idag, så gå in på Mumsoui. De finns där, och några fler .

Så då har jag besökt Örebro också och det måste jag säga var väl kanske inte riktigt var min stad. Jag har dock haft jäkligt kul men det tog mig 40 år att komma dit (har i och för sig varit där i ca 1 timme tidigare än gång men räknas knappt) och om det inte sker något i hästväg så undrar jag om jag kommer dit igen.

Väl hemma så blev jag hämtad i allafall och det blev käk på The Temple Pub. Det är riktigt bra där alltså. Sen väntade en överraskning i stil med filmen ”Män som hatar kvinnor” chokladmuffins, chips och cola. Mycket bra!

Om filmen så säger jag faktiskt att den var riktigt bra. Jag har läst böckerna i sommar och det är ju alltid så att filmerna inte brukar kunna komma upp i samma klass, men jag tycker nog att filmen var riktigt nära.

Godnatt mina vänner!

Nu skall jag snart sluta mina blå för idag.

Räknas det som en merit om man inte har ont av att äta själv, eller är det mest tragiskt? Ja, jag vet inte. Jag har iallafall inte ont av det. Jag spanar och funderar. Jag läste en artikel på tåget och det stod att man skulle fokusera på sina bra sidor och egenskaper och så skall man upprepa dem för sig själv och till slut så ”tror” man på dem . Min ”bästa” egenskap… Vet ni var det är? Jag kom fram till att det är att äta. Fan, vad jag älskar mat. Mycket mat, fet mat, ”förbjuden” mat.. Suck, jaja.. man skall väl vara glad att man är bra på någonting.. hihi..

Min andra fundering i dessa svininfluensa tider är hur många gånger som jag tar mig i ansiktet och det är ett big NO NO.. Jag läste att man helst skall undvika åka tåg, tunnelbana, spårvagn.. ja, ni förstår där det är mycket folk som rör sig. Helt ärligt, hur gör man det? Jag har i och för sig min lilla spritflaska i väskan och med tanke på att jag har lite bacillskräck i vanliga fall så kan ni bara tänka er hur den frodas nu.. Jag hämtar ut pengar på bankomaten – spritar, jag är på en offentlig toalett – spritar, jag åker taxi – spritar.. Det blir som när det gick kräkinfluensan… Jag klarar mig inte och åker på den två gånger.

Hasta mañana, yo creo.

P&K

Alltså… jag älskar fortfarande den här låten. Jag tänkte att den kunde passa idag.

Igår gick jag till min kurs igen. Nu har jag 9 st kuliga måndagskvällar framför mig. Det är dock en sak som retar mig döds. På kursen går det några som är arbetskamrater och de pratar jobb – helt okej. MEN! För fan… snacka inte skit om jobbet och framför allt, snacka inte skit om folket som jobbar där och det kanske viktigaste! Berätta inte vad de heter! Alltså världen är så liten och innan man vet ordet av, så är det någon som är gift med någon, eller som är moster till någon eller är syster eller bror. Jag förstod redan under förra säsongen att den här kursen är en ventil för de här personerna och som förvandlar dem till ett par jobbhatande monster som sprider en massa missnöje. Nu känner jag ingen av dem som de pratar om, men det är jobbigt att lyssna på ändå och nej, det går inte att försöka stänga av öronen. Vi är inte så många och tyvärr kan jag bara ha hörselskydd när jag bankar ut alla mina aggressioner. Hihi.. jag får börja på ett stort jobb som kräver mycket jobb vid högljudda maskiner.

Ett citat : – jobbar ni fortfarande kvar på XXXX?

- Ja, tyvärr.

När ni läser kommentarerna till inlägget om hundar på arbetsplatsen så titta på när kommentaren är gjord. Det är något konstigt som har hänt och kommentarerna har inte kommit i rätt datum eller tid.

Nu har jag fått låna Maisoui´s blogg igen för att vädra mina åsikter. Ska redan från början säga att jag är ingen hundmänniska. Född med hundrädsla, om man nu kan det. Har alltid varit rädd för hundar, och kommer nog alltid att vara det. Har morföräldrar som i alla år haft hundar, dessutom väldigt väluppfostrade såna, men det har inte hjälpt. Man kan vara hur logisk som helst men kommer en hund i närheten så tar instinkten över. Att man dessutom genom åren träffar på människor som har lika lite psykologi i kroppen som en myra och alltid säger ”det är ingen fara, hon är snäll” när besten hoppar upp på en och man för länge sedan har slutat andas, och i huvet skrivit sitt testamente, ja, det gör ju inte saken bättre. Så, vad föranleder då ilskan över hundar just idag. Jo, jag sitter i godan ro på mitt rum på jobbet, när det helt plötsligt springer förbi en hund!! What? Utanför mitt rum? Jo, då visar det sig att en längre bort i korridoren har köpt hund, och det är ju en liten valp. Jaha? och? Hur kan det bli mitt problem? Hon har säkert frågat sin chef om lov, men hallå? Vi är fler företag här. Jag är ledsen, men jag vill verkligen inte ha hundar på mitt jobb. Ska jag behöva stänga min dörr av rädsla för att det kommer in en hund? En valp dessutom som inte har koll på det där med att hoppa upp och så. Ja, jag vet vad ni tänker, ”den leker ju bara”. Ja, det är möjligt, men jag gillar inte hundars lekar. Gå in och lek med ett lejon och återkom sen om ni tyckte det var kul! Så hur gör jag då nu? Går och säger till henne att ta bort hunden? Nä, det lär ju inte vara så lätt. Då är man hundhataren. Alla andra tycker att den är sååå gullig så, och det gör ingenting alls. JO! Det gör mig något, men jag vill inte alltid vara häxan som sätter stopp för saker. Men jag tycker faktiskt inte att jag ska behöva sätta stopp. Tänk om jag hade varit allergisk? Åh, jag kanske snabbt kan bli det? Någon som har en spruta med hundallergi att ge mig? För helt ärligt, jag accepterar inte att sitta med stängd dörr för att någon väljer att ta hunden till jobbet. Betyder det att jag kan säga upp dagis och ha ungarna här då?

Så vad tycker ni? Är det rätt att ha hundar på jobbet?