När jag startade den här bloggen så var jag helt anonym och jag tror det bara var två personer som visste om att jag startade. Nu är det “några” till som vet att jag bloggar och som följer mina små äventyr och funderingar. Ibland önskar jag att jag hade varit helt anonym för då hade jag kunnat vara helt ärlig och hade kunnat lämna ut mig fullständigt utan att någon hade vetat att det var jag. Nu tänker ni kanske att “lämna ut sig”.. Det gör hon ju redan… men gör jag det egentligen? Är det verkligen mig själv jag pratar om, eller blandar jag mina funderingar, med skvaller jag hör på fikarasterna, från bordet bredvid på ett fik eller bara rena fantasier? Ja, det kommer jag inte att avslöja. Jag vet bara att hade jag varit helt anonym så hade jag nog kunnat chocka en och annan… hihi…

Jag skulle vilja säga.. - WOW!  och – oj, det var en vändning… Den kom till slut ändå.. Ja, man saknar inte kossan förrän båset är tomt, som Curieux säger….  – Vad tänkte jag!! – Mer, men det går inte… men jo… – Farligt! – Suck, vill inte mer… – Nu, ger jag upp! – Vill ha mer…

Vi kör gårdagens låt idag också tycker jag. Jag är helt såld på den här.

http://www.youtube.com/watch?v=YOCG8SoIbLs